Nu ska jag göra reklam, reklam för en av Stockholms pärlor.
På Wallingatan ligger den, Stockholms Eter- och Aessance-Fabrik.
Där köper man BRA saffran. (till skillnad från det där FNASET som säljs dyrt av Santa Maria på Ica)
Hela, fina pistiller, som man sedan mortlar med lite strösocker och som bara EXPLODERAR av färg och doft i en paella hemma hos bästvännen, i de där goda saffransfikonen som Lux tycker så mycket om, i Bouillabaissen.
Festligt nog är lyxen inte dyrare än skräpet i de där små kuverten i snabbköpet. Det kräver bara en liten smula mer planering – man passerar ju inte Wallingatan i Stockholm VARJE dag.
Men man kan köpa lite extra när man nu är där.
Där köper man Vanilj. Inget vaniljsocker, eller styggelsen vanillin utan hel vaniljstång. Vaniljstång som är lång som hela min hand, ljuvligt mjuk, svart och blank som lakrits och som jag helt enkelt bara ser, faller för och köper, utan att veta vad jag ska ha den till.
Vad ska jag göra med en vaniljstång tycker ni?
Nu är den inlindad i gladpack i kylen – en sån tål inte att lagras så länge.
Kanske en riktigt lyxig vaniljsås till hallonpajen? Eller ska jag våga mig på att göra Crémè Brûlée – något som jag älskar, men aldrig testat att göra själv? Kanske läge att införskaffa en gasbrännare?
Jag läste någonstans om ett test av olika sorters vaniljglass, allt från “fulglass” från Lidl och Willys till finaste ekologiska glass, utan minsta lilla konstgjord tillsats, bara äggulor, grädde, socker och vanilj.
Det blev tydligt att många i testpanelen inte kände igen smaken av riktig vanilj, det är sorgligt men inte märkligt: vanillin är en helt annan smak.
Så jag slår ett slag för Essence-fabriken, där droger av högsta klass finns till salu, dessutom i en fullständigt fantastisk miljö.
