Är en latte ok?

Rubriken i DN får mig att hajja till.

Många sjukskrivna kontrollerade vid färja

Vad? Står försäkringskassan vid landgången och kollar om du är sjukskriven eller inte?

Ja. Faktiskt.
Man har haft någon sorts samarbete kring ekonomisk brottslighet tillsammans med tull och polis.
Huruvida den aktionen vara framgångsrik eller inte förtäljer inte artikeln.

“Under de två dygnen stötte Försäkringskassans representanter på 28 personer – 15 män och 13 kvinnor – som erhåller någon typ av ersättning från myndigheten, visar en sammanställning som nyhetsbyrån Siren gjort. I 22 av fallen handlade det om någon form av sjukersättning.
Personerna var sjukskrivna för olika besvär och sjukdomar. Någon eller några var sjukskrivna för depression, övervikt och ADHD, andra för diskbråck, fibromyalgi (muskel- och vävnadssmärta), ischias, MS, psykiska problem, fraktur i benet, lätt utvecklingsstörning, personlighetsstörning, halsdiskbråck, artros, epilepsi och sömnproblem”

Man fortsätter:

“Försäkringskassans kontrollanter har informerat försäkringstagarnas handläggare.

– Det behöver inte bli några konsekvenser för de aktuella personerna, men det kan också leda till en diskussion om vederbörande ska ha ersättning över huvud taget, beroende på vad man är sjukskriven för, säger Peter Fausö, chef för Försäkringskassans kontroll- och återkravsverksamhet i Skåne, till DN.se.”

Jag tror att det är dags att börja fundera på vad man FÅR göra om man nu är sjuk och därmed utnyttjar sjukförsäkringen för sin försörjning.
Det är helt klart misstänkt att t.ex. åka på en dagkryssning till Mariehamn (biljetten kostar för övrigt nitton spänn)
Får man sitta på en uteservering och dricka en latte? Får man ta ett wienerbröd till? (trots att man kanske är lite överviktig?)

Hur är det, får man klippa sin gräsmatta, eller är man automatiskt frisk nog att jobba om man förmår det?
Får man leka med sina barn?

Nästa fråga man kan fundera över.
Vad kontrolleras i våra liv?
Om tull och polis gör en kontroll över smuggleri, och tar hjälp av fk för att jaga ekonomiska brottslingar, men använder informationen de får in till annat? Som att ifrågasätta huruvida man är sjuk eller inte, vad gör man då mer?

Hur lång tid tror ni det tar innan vi läser en artikel i dn om någon som mailat till en präst eller journalist, och där information i den konversationen plötsligt hamnat i helt nya sammanhang?

Du känner väl till sagan om den kokta grodan? Bilden tillhör Purpleslog (Flickr) och är cc-licensierad

Jag hoppas att det här är för dumt för att vara sant.
Snälla DN, FK, säg att det är så.

——————————————

För övrigt tycker jag fortfarande att Jocke har rätt, därav mitt generösa citerande.

Trafikinformation

Scenen: Undertecknad sitter i en bil, en varm, stor och trygg Volvo. Kymlingelänken heter den väl, vägsnutten mellan E18 och E4 mellan Rinkeby och Södra Kista.

Det skriker till i radion och jag lystrar.

Man vädjar om fri väg, en mycket brådskande ambulanstransport från vardetnuvarnågonstans till Astrid Lindgrens sjukhus.

Och där sitter jag i min bil med tårarna rinnande.

Det borde faktiskt vara FÖRBJUDET att barn blir sjuka, gör sig illa, går sönder, nästan dör.
Jag står bara inte UT med att det ändå händer.

Jag vrider min arm ur led, lyckas sträcka den bakåt i bilen, snudda Lilla Essingens kind en smula och försöker låta bli att bryta ihop och hamna i diket.

Blödigast i världen, det är jag det.

Gick det inte bra vill jag inte veta det.

Adrenalinpåslag.

Jag lyssnar på Uppdrag Granskning på SVT.
Jag förmår inte titta. Det är illa nog att lyssna. Med ena örat, sådär.

Jag får ett ordentligt adrenalinpåslag.
Det räcker egentligen med att i pereferin höra om Försäkringskassan för att min puls ska gå upp.
Jag avskyr att ha kontakt med dem. Drar mig för det, men som ensamstående mamma har jag inte mycket att välja på.
Barnet tar med sig virusar hem från dagis. Gullar med dem. Snorar, febrar, kräks. Lite nu och då.
Och jag försöker ta mig samman.
Anmäla. Hålla rätt på pappershelveten som ska skrivas på av dagis.
Fylla i andra pappershelveten själv.
Hålla isär sjukperioder som nästintill går i varandra.
November och December VAB:ar jag lika mycket som jag jobbar.
Förtvivlan.
En dag bjuder jag gärna på för att slippa ha med FKhelvetet att göra, men … en halv månadslön går inte att skriva av.
Inte om man är Personlig Assistent. Möjligtvis om man är Bankdirektör i bank som går med brakförlust.

Och då är det bara VAB jag ska hantera.
JAG är inte sjuk.
JAG blir inte ifrågasatt.
Mitt barn är inte sjukare än vilken annan nybliven dagisunge som helst.
Likväl har jag precis just nu en “vilopuls” på dryga nittio slag i minuten. Jag sitter upprätt, det enda jag rör på är fingrarna över tangentbordet och blicken.

Det kallas Klassisk Betingning.
Ett inlärt beteende.
Glasklart
Klockrent.

Jag blir helt enkelt skiträdd så fort jag måste ha med Försäkringskassan att göra.

Den här rädslan kommer jag få slita med tills jag dör.

Hon den onormala.

Det är jag, det.
Gigjoe vägrar inse det, han skickar youtubelänk på youtubelänk:”Men det här, du bara MÅSTE lyssna, det är helt fantastiskt” och jag orkar bara inte.
Jag bryr mig inte, jag är inte intresserad, det får vara så bra det vill, låt mig va!

Irriterat skruvar jag på radion i köket på Orris, skruvar bort melodiradion, skruvar fram mitt kära P1.
Sån är jag.
Jag lyssnar på P1.
På spanarna, på naturmorgon, på tendens och på Stil, Konflikt, Människor&Tro och Odla med P1. Alltihop, rakt av.
Hur blev det så här, jag som var så kroniskt beroende av musik en gång i världen??

Jag vet inte. Men jag vet när allt förändrades.
Jag stängde av…eller förlorade förmågan att ta till mig..ny musik när jag var sjuk, och musik blev oväsentligt, ointressant och i värsta fall påträngande.

Så nu, när nu Mymlan ber mig att lista tolv låtar som är viktiga för mig så …

Allvarligt.

Jag har inte tolv låtar som är viktiga.
Mitt problem är inte att välja ut tolv låtar, utan att komma på tolv låtar som jag tycker om.

Den skivsamling jag har ger ju ledtrådar – men det var väldigt länge sedan jag köpte en skiva sist. Jag tror att det är ca två år sedan, och då var det en klassisk skiva, en inspelning av Pergolesis Stabat Mater.
Nu är skivorna i hyllorna dammiga. Det är väldigt länge sedan jag tog fram en skiva och lade i cdläsaren.

Datorn då, frågar ni? Jovisst har jag en hel del musik i datorn. Men jag lyssnar sällan på musik så, min bärbara lilla härk har så sopiga högtalare och …”bad sound kills good music” som det heter. Datorn är lager för mp3spelaren.
Jo.
För en sån har jag.
En sån som inte är en Ipod. Ipod saknar nämligen radio… Nej, jag har en iRiver, den rymmer 6GB och en tredjedel av det, ungefär är musik. Resten är inlästa böcker.
När jag bytte musik i den?
Åh, ska man göra det?
Jag har Pergolesis Stabat Mater, jag har en hel del Bach, Mozart, framförallt körverk, juloratorier och diverse Requier
Jag gillar Benjamin Britten.

Se häner det att jag lyssnar på Lady Day, Billie. Hon lenar de där dagarna när jag faktiskt inte står ut med mig själv.

Resten..Ja, jag har ju jämt någon bok jag håller på med, då har jag inte tid med musiken. Och så måste jag ju lyssna på P1 också. (Himla knogigt att hinna med!)

Men jag kan lista EN låt. Helt enkelt den viktigaste.

Den dagen jag är död, och ska i jorden så vill jag att man under begravningen spelar Gröna Små Äpplen.

Nej.
Jag hittar ingen inspelning med Monica Z på youtube och spotify har jag … inte koll på. Alls.
(fast ibland är jag lite lite nyfiken på spotify, någon gång när jag har en dator med vettiga högtalare kanske… eller… jaja…)