Till alla osårbara – Grattis!

Grattis!

Du är lyckligt lottad.
Du har ett alldeles exceptionellt immunförsvar. Du kommer aldrig att drabbas av någon svår sjukdom.
Du har dessutom en fantastisk tur.
Du kommer aldrig råka ut för någon olycka.

Men det slutar inte med det.
Du smittar.
De som vistas i din närhet är skyddade.
Trygga
Din partner.
Dina föräldrar.
Dina barn.

Frågan är om du ens är dödlig.

Lyckliga lycklig du.

Men alla är inte lika lyckligt lottade som du.

Förlossningar går illa, kvinnor som får missfall, människor som råkar illa ut i bilolyckor.
Jag undrar hur många påsar blod Anna Lind fick den där natten. Levern blöder som fan när någon sticker en kniv i den.
Vad vet jag, kanske fick hon så mycket hon behövde, kanske var det något annat som inte räckte till eller orkade med.
Men nog är det ynkligt att en enda människa ska behöva dö för att vi inte har tillräckligt med blod att ge henne när hon är sjuk…

…och det blod som inte används i akutsjukvården används till medicinframställning, till forskning.
Inget blod “hinner inte användas”.
Allt kommer till användning.

Så, motivera för mig varför just du inte anmäler dig som blodgivare idag.


Ser det läskigt ut, tycker du? Mmm. Föreställ dig då hur läskigt det vore om det nu visar sig att du inte är osårbar, utan skulle behöva någon annan människas blod en dag – och det inte fanns tillräckligt av det…

Så.
Sätt fart.
Jalla!

Sen.
När du varit iväg och donerat din knappa halvliter så belönas du med t.ex. en vansinnigt snygg mugg från Rörstrand. (Vill du inte ha din kan du ge den till mig 😀 )

Väl hemma surfar du iväg hit, hit, och sen hit.
Så.
Nu kan du nöjt hälla upp en kopp kaffe.
Den har du banne mig förtjänat.

Det är inte lätt att göra rätt om man är så dum att man väljer att ha ont.

Min värld är liten, den cirkulerar kring Lilla Essingen, små nära vardagsting, hans upptäckter och äventyr, vänner och familj.

Det stora sker utanför, bortanför. En ny president svärs in. Politiker uttalar sig hit och dit, varsel läggs, börsen krisar och rasar hit och dit.

Jag lyssnar på P1, försöker hänga med i svängarna.
Ibland är det inte lätt.
Att förstå.

För först, under P1’s morgonsändning får jag höra om Nils Lassas Pettersson, som nyligen fått en ny höftled. Det är ett ganska omfattande ingrepp, det tar flera månader för kroppen att läka, innan man är återställd.
Åtta veckor, säger Försäkringskassan, det får räcka. Kan du inte gå tillbaks till ditt snickarjobb sen, så får du söka något annat.
Vad då för ett jobb undrar Nils, som inte kan köra bil än, med sin onda och stela höft, än mindre nå att knyta sina egna skor. Vad för jobb kan jag söka och få?
För frisk enligt försäkringskassan.
Men.
Så Nils skriver in sig på arbetsförmedlingen. Blir anmäld till A-kassan.
För att man ska ha rätt till a-kassa ska man vara fullt arbetsför.
Är Nils det…?

Ja, nog känns det som om det är fler än Nils som riskerar att ramla mellan “trygghets”-systemen. Som inte känns speciellt trygga längre.

Sedan läser jag i DN och … förvånas knappt. “Sjukhus stoppar nya remisser”
Alltså: vi Stockholmare har turen att slippa Nils dilemma.
Vi får inte ens någon ny höft- eller knäled, vi får några veckors sjukskrivning i väntan på operation, sen får vi anmäla oss till arbetsförmedlingen direkt, utan att passera “Gå”.
Få se nu, var kan man köpa Rollatorer, kryckor? Överskottsbolaget, någon?
Annars: Var vänlig ÅLA! ÅLA till anställningsintervjun!