Mer skit i skåpen!

För en tid sedan fick jag anledning att grundligt städa mitt skafferi.
Förutom ett och annat litet odjur hittade jag en bortglömd påse med köpebullar.
Hur kan man glömma en påse bullar??
Well,föder man barn har man på något sätt lite annat att fundera på. Åker man sedan dessutom till sommarstugan och blir där i en månad eller två så…


Ja.
Jag tittar på bullpåsen. På bullarna i påsen.
Läser skeptiskt innehållsförteckningen.
Klämmer på påsen, på bullarna.

De är mjuka fortfarande.
De är inte mögliga.
Pärlsockret på dem har inte “smält”.

Ajaaa.
Men nog är det ju så, med köpesbullar, slikt ger en ett annat perspektiv på åldrande.

Men jag studsar inför den avslutande meningen i innehållsförteckningen

“Bakas utan konserveringsmedel”

Ok…?!

Nä.
Jag föredrar nog de här till kaffet istället.
Galet goda blev de!

Och mer: Jag har blivit med hushållsvåg.
Nu ska jag lära mig baka levain!

Fullständigt fritt från skit!

Fråga: Vad ska jag göra med bullpåsen? Omloppsbana runt jorden, tillsammans med verktygslådor och annat skräp?
Mata duvorna med, och se om de överlever?
Fler förslag?

Skit i skåpet II


När jag sveper förbi akademibokhandeln fastnar min blick – hur går det till?? – som alltid på hyllan för pocketnyheter. Ja, visst var det den där som Drottningen pratade om…? Jag sliter till mig den, och något annat, det blir som alltid en påse “gott och blandat”, jag har så förtvivlat svårt att motstå pocketböcker.

Hemma läser jag.
Visst har jag anat.
Visst har på något sätt vetat.
Men att vi blir så totalt och fullständigt grundligt BLÅSTA av de som tillverkar den mat vi ställer på våra bord, som serveras våra barn, det… nä.
Nu är jag förbannad på riktigt.

Somligt kommer jag aldrig mer att köpa.
Helt enkelt för att det är skit och skit betalar man inte pengar för. Eller än värre: Lurendrejeri.

T.ex. Fun Light och “rökt skinka” (smörgåspålägg)

Lightprodukter rent generellt går bort.

…och tänk efter: “fettfri majonnäs”

Jag har funderat över det där med “fettfri majonnäs” tidigare, för hur gör man majonnäs helt fettfri?
Frågan blir självklar om man vet hur man gör majonnäs.

Man tar en äggula.
Man häller ner olja i en tunn stråle i äggulan samtidigt som man vispar ordentligt. Mixerstav är en bra sak!
Man smaksätter med lite vinäger, fransk senap och …ja, vad man nu gillar för kryddor i princip. Pressa ner några vitlöksklyftor och du får Aioli, en knivsudd saffran så blir det ännu festligare.
(Ja, just: låt alla ingredienser vara rumstempererade, då skär sig majonnäsen inte, alltså inga kylskåpskalla ägg!)
Inget magiskt.
Inte speciellt komplicerat.
Gjort på fem minuter.

Alltså: Ägg, Olja, Vinäger och senap. Ganska långt ifrån fettfritt.
Så hur kan man kalla något som varken innehåller ägg eller olja för Majonnäs?

Tropicana Juice: Dyr skit. Köp Brämhult istället. Den är ännu lite dyrare, men färskpressad på riktigt.

Nä.
Nu är jag sur.
Nu petimetar jag mig och läser innehållsförteckningar.
Nu predikar jag.

Sånt som jag inte vet vad det är, vad det har för funktion i maten, eller ens kan uttala vill jag inte äta!!

* p-Hydroxibensoesyrapropylester
* Askorylpalmitat
* Butylhydroxitoluen
* Polyoxietylenstearat

Läs högt, människor, kanske är ni bättre bildade än jag..!

Skit i (det blå) skåp(et)

När jag var liten var jag ofta hemma hos Farmor och Farfar i Lycksele.
Hemma hos dem åt man alltsomoftast kornmjölsgröt.

Jag gör fortfarande kornmjölsgröt då och då, lite av tribut till henne, dem, till en tid som var och till det vi kallar “husmanskost”.
Dessutom tycker jag att det är farligt gott.

Recept? Njae… Nu är jag ju dålig på det då, men ungefär så här gör jag.

2½ dl vatten kokar jag upp i en kastrull. Då drar jag kastrullen av plattan nästan helt, så det bara bubblar lite försiktigt på kanten. Sen rör – inte vispar! – jag ner kornmjölet i vattnet, gissningsvis 3/4 dl mjöl. Vispar man ner mjölet får man klumpar i gröten och klumpar i gröt är ondska!
Sen, en nypa salt och så får gröten koka ihop i fem minuter eller så.

Jag häller upp gröten i en tallrik, häller på mjölk och ser hur gröten “lättar”, flyter som en liten ö i ett mjölkhav – perfekt – och toppar med en klick lingonsylt.

Så, efter det här lilla stickspåret dårå… Gröt.Jag ville ha kornmjölsgröt. Redan kvällen innan slog det mig: “I morgon ska jag göra kornmjölsgröt istället för hallonsmoothie till frukost! Gott!!”

Fram med kastrullen, och …whatthefuck?!!

HELVETE!!

Nej.
NejnejNEJ!!

Men dagens sanning är att jag fått skit i skåpet. Odjur i mjölet. Jävlar.
Snabbt viker jag ihop påsen, slänger i soppåsen. Tar de andra öppnade förpackningarna intill, en kartong med idealmakaroner, en påse spaghetti… Tittar i förpackningen med falu rågrut… Ävlaävlaävla. Åker gör allt som inte är i tät burk eller obruten förpackning.
En hel del.

Men lyckligtvis inte allt.
För det kunde vara värre.
Mycket är ordentligt burkat.
Det som råkat illa ut nu är sånt jag slarvat med.
Sånt som inte riktigt fått plats i speceriskåpet, som står bland helkonserverna:”Jag behöver skaffa fler burkar. Jag ska bara…” eller som med just kornmjölspåsen: Det som inte fick plats i burken blev kvar i en påse, som blev lite bortglömd längst bak i skåpet.


Det nu väldigt renskurade skåpet. Notera de nya snygga stora burkarna för mjöl..!

Där den hittades av ett odjur.
..och varifrån det kom vet vi inte. Lär aldrig få veta. Men det lade ägg, och blev fler. För så gör såna odjur.

På Anticimex hemsida läser jag, diagnosticerar. “Sågtandad plattbagge”.
Jaja, whatever. Ut ska de, de j*vlarna.

Nu har det gått några dagar. Allt som inte var ordentligt förpackat är slängt. Skåpet där j*vlarna hittades är dammsugat, skurat och dammsugat igen. Resten av köket också, förresten. Allt i det aktuella skåpet är diskat. Inklusive konservburkar och hushållsassistent.
Inget ätbart finns utan att vara packat i tät burk.
Jag repeterar: INGET.

I det här skåpet var allt ordentligt burkat, no bugs!

Nu är det sannerligen mycket trist att vara skalbagge och försöka smörja kråset i mitt skafferi, men… gissa om jag håller koll..!
Nu är det KRIG!!

I Tant Teklas Skafferi…

…händer det att man hittar en påse fikon. Det är en bra start. Kan man sen hitta en slurk – gärna rejäl! – vitt vin i kylen så vet man att något bra är på gång.

Det finns vissa saker som alltid finns till hands i Tant Teklas Skafferi. Saffran är en sån sak.

Så har man nu fikon, vitt vin och saffran är saken biff.

Eller snarare: Saffransinkokta fikon.

När Tant Tekla lagar mat så blir det alltid lite si och så med mätandet. Hon höftar hej vilt, och för det mesta blir det bra. (Men inte alltid. Nog om det!!)

Ta en kastrull, häll en stadig slurk vitt vin i den. Tre deciliter kanske, eller fyra eller så. Mer om du vill ha MYCKET godsaker. En lagom portion är kanske tre fikon per person, men det är trevligt att ha överblivna fikon på lut i kylen 🙂

Plutta ner så många fikon du känner att du vill ha.

Söta vinet med honung. Om jag använde tre deciliter vin kanske jag hade två rejäla skedar honung, smaka!

Sen saffran, minst motsvarande två kuvert. Jag gillar inte att snåla med saffran, men det beror också på vad man har för saffran. Har man bra saffran (läs: hela pistiller, som du krossar genom att lägga i ett “kuvert” av aluminiumfolie och bearbetar med baksidan av en sked) så behövs det mindre än om man använder de där smulorna som säljs i färdiga kuvert. Kvalité kostar, men mindre än du tror!)

Sen går man ut på balkongen och nyper ett par rejäla kvistar från sin timjan och lägger i kastrullen.

Koka upp det hela, och låt det sen puttra försiktigt och länge, minst trekvart.
Fikonen ska hinna svälla upp ordentligt, bli stora och maffiga och gyllenbruna.
Servera de ljumma med lite vaniljglass…

Cred:Fröken Underbar – fast hon brukar använda rödvin. Det funkar, det med, men det blir snyggare med vitt vin!