Om debatten som helt missar målet.

Jag har fött ett barn.
Det kostade mig fyrahundra spänn.

Jag skulle aldrig ha råd att betala vad ett akut kejsarsnitt kostar, men vi har ett system där vi solidariskt delar på vissa kostnader och därför är jag inte skuldsatt resten av mitt liv för den förlossningen.
Jag har rätt till sjukvård.

Jag fattar fortfarande inte
varför en partiledare för det parti som just pratar om att solidariskt bära kostnader för det som är för viktigt för att avstå från men för dyrt för den enskilda människan roffar åt sig pengar han kanske eventuellt har rätt till, men absolut inte behöver, lika lite som jag behöver gå till doktorn en gång i veckan, även om jag faktiskt har rätt till det.

Om IfallDetGårÅtHelvete

Jag har aldrig haft inbrott. (Nej, Murphy. Ge fan.)
Jag har aldrig fått bilen stulen. (Nej, Murphy. Nu HAR jag ingen bil)
Jag har inte råkat ut för någon brand. (Tackgodegudfördet. Du kan ge fan i det också, Murphy)

Men jag har en hemförsäkring.
När jag ägde en bil hade jag en (dyr!) försäkring på den.

När jag kommit hem från BB ordnade jag en liv- och sjukförsäkring för Lilla Essingen. En dyr en, en bra en. Själv är jag sämre försäkrad. Gammalt vrak, helt enkelt.

Lilla Fröken Morrhår var försäkrad, vilket jag var tacksam över när hon blev sjuk och behövde sjukhusvård flera dygn.

Jag kontaktade försäkringsbolaget.
Inga problem.
Jag betalade min del.
De betalade sin.
No Big Deal.

Jag arbetar. Jag betalar skatt. Man använder min skatteslant till att bygga vägar, betala personligassistent-löner, skolböcker, korvtilldesomgörlumpen, mjölktilldagisbarnen.
En solidarisk tanke: Vi hjälps åt att betala det vi alla behöver. Förr eller senare. Eller, om vi har tur, inte alls. För jag tänker nog inte sitta i fängelse, även om det finns en poäng med ett rättssystem.

Så varför är det så traumatiskt att få till en fungerande sjukförsäkring?
Sen när blev den försäkringen till ett lotteri?

Fungerar den inte vill jag inte ha den.
Då vill jag försäkra mig, mitt barn, min inkomst någon annanstans, hos någon som jag kan lita på.

Om det här kommer att bli en valfråga?

You bet.