En present

Dagens bästa stund är när jag kommer till Dadi. Bara att komma dit, till min Onge gör mig lycklig, och egentligen har vi sällan väldigt bråttom hem. Vi har nära, och har ingen tid att passa. Vi snackar lite med fröknarna, hänger lite, letar rätt på lappar, borttappade vantar och plastpåsinknutna kläd-bomber. Kollar in byggprojekt, snackar om vad fläckarna på kläderna skvallrar om – jaha, ni har målat idag, och så har ni ätit… köttfärssås?

Idag fick jag en sötnötsbryt.

På Lilla Essingens hylla ligger en present från Molly.

Ett häng i parken

Det är svårt att inte få en SötChock när man ser M och E ihop.
De går på samma Dadi, och när jag hämtar E säger hon ofta: Nej, inte ÄN, vi LEKER ju!
I fredags var jag tvungen att öppna grinden efter det att vi gått ut från gården, eftersom de inte hunnit kramas ordentligt.
Mmm.
Det är ungefär då en mamma får ett sötnötsbryt.
Jag ska prata med Ms Mammas chef, så att M kan bli hämtad tidigare, så jag slipper de här uppslitande separationerna…

Men nu då, träffades vi en lördag i en av våra lekparker.

Sen kom det en spännande lastbil. HIMLA spännande. Men lite läskig också.
VÄLDIGT stor. Och bullrig.

Vi avslutade med en klassisk date.
Notera hur de i fortsättningen kan dela på EN portion, Köttbullarna till E och pastan till M…