…tsligt blir det tyst.
TVn är stendöd och jag tittar förvånat upp från datorn.

Ooops.

Ah.

Så tittar jag på datorn i knät: “Sidan kan inte visas”.

Sen tittar jag på barnet, som ligger på golvet.
Nedanför ett elurtag.
Med en vit kontakt i handen.

Så, då har vi lärt oss det också, jaja, det är väl bra!

Kallas det “framsteg” när man lärt sig att ta sig fram, hoppandes på magen som ett litet sjölejon?