Om stanken av svavel och vikten av tillräcklig mängd syre.

Nu mår Lilla Essingen bättre men måndagen var usel.

Då låg han i soffan och flämtade som en liten fisk på land. Det har hänt förut och lär hända igen och det kallas visst “förkylningsastma” och det gör honom matt och det gör mig förtvivlad när jag ser hur han flämtar och inte orkar leka, även om han egentligen inte har någon feber. Det är bara att förkylningen krupit ner i luftrören.

Redan på söndagen mådde han inte tipptopp och lite glad var jag över det ändå – det låter märkligt – men en vecka innan en lång lång flygresa så klarar man gärna av infektionerna innan man åker, och inte precis samtidigt.  Särskilt denna infektionsutlösta astma kan också spöka när man byter miljö, till en med en duktig luftfuktighet, så jag var nog lite nöjd med att få ordna lite juste astmamedicin.

Faktum är att min oro för denna resa och mitt väldigt lilla intresse av att behöva besöka akutmottagningar i Långtbortistan, bara för att låta min onge sitta och andas i en “Puff” (Nu har jag lärt mig att det eventuellt heter “nebulisator”) drev mig till att ta ongen till vårdcentralen i  preventivt syfte. Tigga till mig medicin utöver flytande bricanyl ifallatt

Vi fick betapredtabletter och vi fick en Bricanyl Turbuhaler.

Jag kände mig lite lugnad, men ändå… Klarar verkligen en treåetthalvtåring att få i sig medicinen ur en sån? Farmaceuten på apoteket expedierade den, förvånad. Han förstod mina undringar. Hur övar man? Och hur vet jag att han får i sig den? Så på så sätt var det ju faktiskt riktigt riktigt bra att Ongen nu blev förkyld nu  medan vi fortfarande är kvar hemma i trygga Svedala, med en vårdcentral på andra sidan gatan. Och en närakut.

För nu på måndagmorgonen konstaterade jag att inte sjutton funkar en turbuhaler. Inte en chans. En stackars Onge har så fullt upp att hosta att han inte alls får i sig något ur den där, han fattar inte ens vad han ska göra med den, hur hårt man faktiskt måste andas in för att få ner pulvret i lungorna.  Jag ringde vårdcentralen, kanske ändra lite i receptet? Efter en massa goda råd från fellow föräldrar-med-astmatiska-barn-twittrare så var jag lite mer påläst. Vi behöver spray och en nebunette. Airomir stod det också på lappen från farmaceuten. Doktorn ringde tillbaks vid lunch -” jodå, inga problem, jag skriver nytt recept”. Ungefär när kan jag gå till apoteket, frågar jag , medan jag tittar på barnet som ligger och flämtar i soffan.  Jag gör det efter lunch, svarar han. Skönt tänker jag, då gör jag flera flugor på smällen: Vi köper mjölk och går till apoteket på en gång. Och glass till en sjuk Onge, för är man sjuk får man glass om man vill.

Vi väntar tills efter tre. Sen byltar jag på barnet och sätter honom i vagnen och vi går ner till Coop Forum. Vi börjar med mathandlandet, men när vi kommer till apoteket har receptet inte kommit. Nå, vi går en runda till bland butikerna på Port73 och vi fikar lite, och ojdå så köpte vi ett nagellack men när vi återigen gick till apoteket stod vi där med lång näsa. Inget recept. Nehepp.

Med tanke på de intelängresåväldigtfrysta hallonen i matkassen gick vi hem, men jag ville inte gå in och bylta av barnet för att sedan vara tvungen att gå ut igen, utan vi lämnade matvarorna och tog en liten promenad. Upp till centrum. Till nästa apotek. För nu är klockan halvfem, nu måste receptet ha kommit?

Men icke sa nicke. Jag suckar och ongen ligger i vagnen och flämtar och jag pussar honom och känner mig som norra europas sämsta förälder och dövar ångesten med att gå till leksaksaffären och köpa en liten grön bil. Långsamt strosar vi runt bland affärerna och jag har verkligen ingen lust att vara där längre och kan inte det där JÄVLA RECEPTET komma snart? När klockan är tio i fem går vi bort mot apoteket igen. Vi får köa lite. Det blir vår tur. Jo. Receptet har kommit. En nebunette och … men vänta, det här är ju fel, vad har doktorn skrivit ut..?

Plantan har skrivit ut ett preparat som inte går att använda i en nebunette. Ett preparat som inte är en spray. Ett preparat som ska användas i en sån där ångpuff de har på vårdcentralen. Farmaceuten ringer men klockan har blivit över fem och ingen doktor svarar. Han har nog gått hem för dagen. Kul för honom.

Jag är arg och jag är förtvivlad och min onge flämtar.

Men vad kan vi göra? Vi går hem. Jag sitter med min onge i famnen och vi tittar på Bärgarn-filmen och vi ser den igen och Ongen flämtar och han låter som en otät orgel. Vid sex får jag nog, jag hämtar asken med betapred-tabletter vi fått till resan och löser upp dem i vatten och de smakar vedervärdigt men chokladbiten ligger redo och väntar och efter en stund lättar det lite men inte mycket och då ringer jag faktiskt till närakuten och får en tid lite senare på kvällen.

Läkaren vi får träffa tittar förbluffat på turbuhalern jag tagit med mig. “En sån där skriver man ju inte ut till så små barn, det fungerar ju inte?!” Nejtack, jag vet, och jag drar min historia och han ser vad som skrivits ut och tycker att nog borde det kanske vara dags för en remiss för att utreda vad det nu är för en astma för nu är mycket underligt utskrivet men ingen diagnos ställd, och än mer skrivs ut, och äntligen lättar min oro lite, inför resan till Den Höga Luftfuktigheten i Långtbortistan. Det ska nog gå bra. Nu har vi ett recept, och till apoteket hittar vi ju.

Morgonen därpå mår Ongen bättre. Piggare, och lite mindre flämtig. Vi tar vagnen och går upp till centrum och är på apoteket strax efter de öppnat. Jo. Vi får ut en nebunette och vi får ut två sprayer. Skönt. Lättnaden. Nu har jag medicin till min onge och svavelmolnet runt mig lättar något.

Väl hemma plockar jag fram prylarna. Monterar munstycke och ansiktsmask på nebunetten och tittar på sprayburkarna.

Men allvarligt…?

Hålet i nebunetten – där man ska sticka in sprayen – är ovalt, och munstycket på den ena sprayen är rund.

Det är ju bara inte SANT?! Hur kan de INTE ha en standard för sånt här??

Jag svär på twitter, men så kommer jag på att man kan säkert flytta sprayflaskorna mellan deras “hållare”, så att jag bara använder den “hållare” som har ovalt munstycke. Jorå, de ser likadana ut – men är olika tjocka. Det felar på ungefär en millimeter…

Irriterat ringer jag till apoteket, fastnar i en telefonkö, blir borttappad ur samma kö, ringer om och om igen, och kommer tillslut fram. Jorå. Den farmaceuten vet precis, och förstår, när jag nämner vilka sprayer jag hämtat. “Jo, jag brukar rekommendera att man helt enkelt klämmer till den blå hållaren litegrann, då passar den.”

Det fungerar och jag får mig ett gott skratt. Det är så svenskt, att ringa och vara arg och fråga efter en adapter, efter en ny hållare, efter någon sorts lösning, och vara irriterad över frånvaron av standard och … så biter jag lite på hållaren och den passar alldeles utmärkt i nebunettens ovala öppning.

All is well.

Andas, Mamma Essa, nu är allt bra.

Spar på svavlet nu, så du har lite kvar till en annan gång.

Till exempel om du råkar krocka med plantan som skrev ut bricanyl-turbuhalern.

Update: Nu har jag blivit uppringd av den verksamhetsansvarige på vårdcentralen. Vi hade ett bra samtal.  Jag har fått en ursäkt och jag har fått ett löfte om en remiss.