Tant Tekla Terroriseras av Tillvaron


Vi är, efter några intensiva dagar i Visby, på väg hem, jag och Svärdsmannen.
Vi sitter i bilen, har kört från Nynäshamn och hem till honom från den hamnen är det en god bit, han bor långt norr om Stockholms innerstad. Klockan närmar sig halv sex och kylskåp är tomma och blodsockret lågt och när jag nämner ordet Pizza Hut svänger han utan minsta motstånd av mot Barkarby, där vår middagsräddning ligger. För ibland är det skönt med riktigt junk food, med en iskall cola och en rejäl pizza.
Själv äter jag inte det ofta, jag har lätt att bli less just sån mat, men nu är det läge för en Pizza.

Vi går in, restaurangen är nästan tom, men ändå tar det över fem minuter innan en tuggummituggande brunett har tid att låta oss beställa. Nå, vi har ju ingen panik, vi sitter och dinglar med benen på de höga barstolarna…

…men efter en stund börjar vi skruva på oss och titta på klockan.
Hur länge har vi suttit här egentligen? Hur lång tid tar det att grädda en pizza? Varför ler de aldrig, de som jobbar här, vilken trist attityd de har…?
Jag känner hur jag surnar till. Jag är verkligen hungrig och nu borde de… vad håller de PÅ med här?!
Jag säger till Svärdsmannen: Om fem minuter, exakt fem minuter går jag. Med eller utan pizza.

In kommer en kille. Han har ringt in och beställt. “Jo, jag beställde …. den borde vara klar nu, det skulle ta en kvart…”
Han blir också sittandes.
Vi sneglar på varandra.

I Serveringsluckan från köket står kartonger med pizza, två kartonger och en påse. Antagligen är det våra pizzor, eftersom vi beställt varsin liten pizza och ett vitlöksbröd. De har stått där i flera minuter nu, men ingen i personalen verkar bry sig.

Jag är inte egentligen så jätteförtjust i pizza, jag äter det ganska sällan, men när jag ska äta sånt så vill jag göra det medan den är varm.
Jag gillar INTE kall pizza.
Jag ÄR grinig, hungrig och grinig. (Annars vore jag inte där!!)

Tuggummituggartjejen försöker slå in sina bongar från någon (för oss osynlig) kund och intill henne står en tuggummituggarkille och väntar irriterat, för att komma åt kassaapparaten.

Killen intill oss, han som ringt in och beställt, inser att ingen bakat någon pizza åt honom, att han kommer få vänta…

I samma minut som min sekundvisare slår Fem Minuter glider han ner från sin barstol och går ut.

Så gör även vi.

Svärandes, och hungrigare än någonsin.

Svänger in på den lilla pizzerian i Viksjö, nu är goda råd dyra, de pizzorna är inte lika trevliga, men spela roll…

Några minuter senare kliver vi in i bilen igen, nu med två heta kartonger i skuffen.

Samtidigt kliver samme kille, med likvärdig last, in i sin bil, precis intill oss.

Vi ler och skrattar igenkännande mot varandra, himlar med ögonen och åker sedan, var och en, hem till sitt.

I Tant Teklas Skafferi…

…händer det att man hittar en påse fikon. Det är en bra start. Kan man sen hitta en slurk – gärna rejäl! – vitt vin i kylen så vet man att något bra är på gång.

Det finns vissa saker som alltid finns till hands i Tant Teklas Skafferi. Saffran är en sån sak.

Så har man nu fikon, vitt vin och saffran är saken biff.

Eller snarare: Saffransinkokta fikon.

När Tant Tekla lagar mat så blir det alltid lite si och så med mätandet. Hon höftar hej vilt, och för det mesta blir det bra. (Men inte alltid. Nog om det!!)

Ta en kastrull, häll en stadig slurk vitt vin i den. Tre deciliter kanske, eller fyra eller så. Mer om du vill ha MYCKET godsaker. En lagom portion är kanske tre fikon per person, men det är trevligt att ha överblivna fikon på lut i kylen 🙂

Plutta ner så många fikon du känner att du vill ha.

Söta vinet med honung. Om jag använde tre deciliter vin kanske jag hade två rejäla skedar honung, smaka!

Sen saffran, minst motsvarande två kuvert. Jag gillar inte att snåla med saffran, men det beror också på vad man har för saffran. Har man bra saffran (läs: hela pistiller, som du krossar genom att lägga i ett “kuvert” av aluminiumfolie och bearbetar med baksidan av en sked) så behövs det mindre än om man använder de där smulorna som säljs i färdiga kuvert. Kvalité kostar, men mindre än du tror!)

Sen går man ut på balkongen och nyper ett par rejäla kvistar från sin timjan och lägger i kastrullen.

Koka upp det hela, och låt det sen puttra försiktigt och länge, minst trekvart.
Fikonen ska hinna svälla upp ordentligt, bli stora och maffiga och gyllenbruna.
Servera de ljumma med lite vaniljglass…

Cred:Fröken Underbar – fast hon brukar använda rödvin. Det funkar, det med, men det blir snyggare med vitt vin!

I Tant Teklas Bibliotek…


…finner vi

Tatuerad Torso av Helene Tursten

Frustrerat sätter jag – bildligen – tänderna i den här deckaren, efter besvikelsen “porträtt i sten”.

Man hittar en del av en styckad kropp på en strand utanför Göteborg. Det är en del av en torso, skändad och man har anledning att misstänka att det inte är en styckning av “transporttekniska” skäl utan en styckning med sadistiska och necrofila motiv. På kroppen finns en konstfull tatuering som leder polisen till Köpenhamns mer … illustra kvarter.

Det börjar bra. En Polis jag begriper mig på, som får färg och form i min fantasi, med en familj och en hund och kollegor och sammanhang.

Men när denna polis, Irene Huss kommer till Köpenhamn är det som om författaren inte litar på sin historia, utan blir övertydlig. Över varje figur som introduceras svävar en liten skylt som beskriver vilken roll personen har, vilken schablon författaren kalkerat med. Irene beter sig naivt, och helt plötsligt kan jag inte tro på henne längre. En jättelik japan, del i den undre världen i Köpenhamns porrkvarter, blir blixtsnabbt hennes allierade (hur kan hon så självklart lita på honom mer än på sina poliskollegor?) och bundsförvant.
Samtidigt privatspanar Huss åt en god vän, vars dotter, som bor i Köpenhamn, varit lite dålig på att höra av sig. På sitt hotellrum bläddrar hon bland reklamblad för porrklubbar, får syn på en bild av flickan, som några timmar senare hittas, styckmördad även hon. (Oddsen på det då? Att Den Första Porrklubben Irene Huss ringer till är den rätta? Hur många porrklubbar finns det i Köpenhamn?! Dessutom får mördaren veta det, och bestämmer sig för att “skicka ett meddelande” till Irene Huss genom att döda och stycka flickan…?

Nä.

Det är som om författaren försöker tvinga på oss historien; för att den ska “stå ut” tillräckligt krånglar hon till den, de nekrofila styckningsdetaljerna staplas på varandra, morden blir fler och fler, mer och mer makabra och jag längtar efter en hederlig pusseldeckare med ETT mord, en polis, en klipsk hjärna och helst utan några större perversioner.

Självklart är det här en bok som sålt bra, och som är omvittnat bra. 😉

Jag är nog bara en grinkorv, som vanligt!

@@@@@

I Tant Teklas Bibliotek…

…hittar vi

Porträtt i Sten av Julia Wallis Martin

Historien är raffinerad. Dykare finner ett lik i en vattenreservoar, och kriminalinspektör Rigby börjar utreda mordet, med mer eller mindre hjälp av en pensionerad (Läs:passionerad!) kollega: Driver.

Kroppen identifieras och kopplas till ett gammalt försvinnande, Helena Warner, ett fall som Driver inte lyckats lösa på sin tid, och de personer som senast såg den försvunna, nu upphittat döda, introduceras för läsaren.

Jag får inte kläm på personerna i den här historien. Det är antagligen mig det är “fel” på, för boken är – märkligt nog! – prisbelönt, bland annat just för sina personporträtts skull. För mig faller den platt, eftersom den, för mig, mest är rörig och krånglig.

Kanske är jag bara grinig av någon anledning?

Jag vet inte.

I bokhyllan står också Fågelhägnet av samma författare. Jag vete sjutton om jag ids läsa den…

@@@@@

Tant Teklas ToppenTips


Skruva igen locket på termosmuggen innan du lägger den i väskan, intill broderiet, en bok och en massa annat junk.

(Det gick bra. Broderiet klarade sig, bara lite te kom på boken, det mesta sögs upp av något annat gammalt tyg som jag av någon anledning råkade ha i botten på bagen.)

Dessvärre är boken lånad, av Älvan. Jag får köpa en ny åt henne om hon vill, den är likväl bra nog att äga själv, och jag har inga problem med tefläckar i bokhyllan.

*s*

Boken i fråga.

Eh…

Hmm. Den verkar vara slut på förlaget. Illa. Nå, det brukar gå att lösa.