Om tuttar och deras bon.

Vi är inte sams om bruket av napp här hemmavid, jag och Lilla Essingen.
Jag säger: Napp har man när man ska sova.
Han säger: Ja vill ha nappen! Nu!

Nu ikväll utspelade sig en komisk liten scen här hemma.
Barnet kommer farande med en blå napp i munnen. Jag tar den ifrån honom och i brist på bättre stoppar jag ner den i urringningen. Mellan tuttarna, alltså, i BH:n.
Det är en ovana jag har, att jag lägger saker där, eftersom jag ofta är utan fickor.
Strax kommer han ångande med en ny napp, och den följer den första under vilda protester.
Ytterligare några minuter senare kommer han igen, och det blir tydligt att han kommit på hur man klättrar upp till hyllan där nappboxen är, så jag flyttar på den men barnet är vigt som en apa och jag får plocka av honom ytterligare några troféer.

Resultatet är bedövande.
Öronbedövande om inte annat.

Men också slående.
Jag har ett lysande effektivt silikoninplantat och har fått ett mäktigt cleevage.

Ja. Ni kan ju roa er med att gissa hur många nappar och eventuellt andra föremål som jag senare kunde fiska upp ur barmens djup.

Mmmm.  Jag har skrivit om tuttar och nappar förut. Ett himla tjat.