Inte ens 140 tecken.

Ett tweet, ett meddelande på twitter, kan vara max 140 tecken. Ibland är det för lite, men andra gånger räcker hälften mer än väl.

 

… och jag sitter i mitt vardagsrum, medan Lilla Essingen rumstrerar med en stor plasttraktor och inte alls lyssnar på mina förslag om tandborstning.
Både han och jag andas utan större tanke på den saken, och glömmer bort att vara tacksamma för det.

 

—————————————————————————————————————

SKÄNK EN GÅVA VIA SMS

Möjligheten finns att skicka ett bidrag på 50kr, 100 kr eller 200 kr till forskningen om cystisk fibros.

Skicka till 72901

CF 50

CF 100

CF 200

Glöm ej mellanslag mellan CF och beloppet.

 

Många SMS kan göra stor skillnad!

För min skull.

Jag skriver i den här bloggen för min skull.
För att bevara stunderna, för att hålla i den där flyktiga lyckan som doften av min onges hår ger mig.
Jag skriver för att minnas inte bara att, utan också när jag känt, gjort och upplevt.
Jag skriver för min skull.

Men jag skriver inte i en skrivbok, som ligger i en låda intill sängen.
Jag skriver i en blogg och det händer att andra människor läser det jag skriver och den tanken kittlar mitt ego.

Det händer till och med att någon kommenterar det.
Eller försöker
.

Jag skriver för min skull, men jag blir glad över om mina tankar berör en annan människa, och det gör mig sur att wordpress – för det här är uppenbarligen ett wordpressproblem – vill tvinga den som vill kommentera att antingen logga in mot wordpress eller mot någon annan tjänst, allt för att jag klickat i en ruta där jag begär att den som kommenterar ska lämna en e-postadress.
JAG har inget intresse av att någon ska logga in någonstans.

Nu har jag bockat ur den rutan.
Nu ser vi vad som händer.

Kan ni som inte kunnat kommentera förut kommentera nu?
Kommer jag drunkna i spam?

Where should birds tweet if not on twitter?

Männisor, som får en idé, och genomför den, även om den är lite knäpp. Eller egentligen, faktiskt inte alls så knäpp.
Jag bara älskar’t.

Så en lettisk tidningsredaktion placerar ut fett på ett tangentbord, och ställer ut det så att fåglarna kan komma och kalasa på godsakerna.
Och därmed få uttrycka sig. För alla har rätt att säga sin mening.

Och var ska inte fåglar få kvittra, om inte på twitter?

Sa jag att jag älskar’t?

Så, trots att det är måndag går veckans första #ff till @hungry_birds

Jag tror att de och @Lilla_Essingen skulle förstå varandra.

En hel värld av kunskap

Vi plockar blåbär, för näst efter åkerbärssylt är nog blåbärssylt det godaste som finns och plötsligt gör vi ett fynd.

20110724-215917.jpg

Lilla Essingen fnissar förtjust över att larven har “en båsste i jumpan” och jag sliter fram iFånen för att fota och twittra krypet.
“Har vi någon etymolog i feeden? Vad är detta för en cool larv? http://lockerz.com/s/123254597”

Och vet ni, det funkar!
För shit, för det första ställer jag frågan fel. En expert på insekter heter Entomolog, inget annat.
Dessutom finns det någon som känner igen krypet, @mattiasb skickar en länk och där ser jag betydligt skarpare bilder på min larviga kompis. Det kan vara någon sorts tofsspinnare, och det är gott nog för mig.

Vill man nörda ner sig ordentligt är det här ett bra ställe…

Fatta hur många gånger ni kommer rädda livet på mig, ongen är bara tre och har knappt börjat fråga “varför” än…

Re-tweetandets svåra konst.

Det började med följande tweet:

Vov! RT @tesas Naturen är otrolig! #ashtag RT @forsgren Galet vackra bilder från Eyjafjallajökull: http://bit.ly/bWF9lb

Jag klickade på länken och hänfördes.

Den tweeten ska definitivt re-tweetas.

Ooops. Genast problem. För den kom från @pelletsmaskinen och RT @pelletsmaskinen Vov! RT @tesas Naturen är otrolig! #ashtag RT @forsgren Galet vackra bilder från Eyjafjallajökull: http://bit.ly/bWF9lb blir för långt för att gå att sända.

Vad göra? Jag strök de tidigare RT:arna, visade att jag fått tweeten via pelletsmaskinen och skickade iväg. Länken spridd till alla de som följer mig.
Wow! RT @Pelletsmaskinen: Vov! #ashtag Galet vackra bilder från Eyjafjallajökull: http://bit.ly/bWF9lb

Då får jag en tweet från @pelletsmaskinen: Hm, du kan ju inte stryka alla jag RT:ade sådär. Ge rätt cred ser jag som väldigt viktigt.

Och jag håller med.

Hur gör ni?

Vad jag såg som fick mig att stryka RT:are för att kunna sprida länken?

Det här.

Fler bilder på vulkanen och människorna som finns i dess närhet finns här och de är helt fantastiska.

Alla dessa galningar…

Jag kan inte låta bli att fascineras av dem.
Alla de här tokfransarna som får något vansinnigt projekt i huvudet och sen går genom eld och vatten för att genomföra dem.
Som den där knäppgöken Göran Kropp. Varför inte bestiga Mount Everest. Ensam. Utan syrgas? Varför inte cykla till det där rackarns berget, i Himalaya, från Sverige?

Det är något rörande med den sortens människor, att förmå att fokusera så oerhört på ett mycket högt ställt mål, och sen faktiskt ha tillräckligt mycket pannben, kunskap, erfarenhet och organisationsförmåga för att genomföra det.
Lyckas.

De finns lite överallt, de här stollarna, och det är en evinnerlig tur det. De är människor med en stor vision, och det händer att de gör annat än bestiger berg och seglar över oceaner.
(Utan att på något sätt förringa seglandet över oceaner!)

Jag har faktiskt en sån i min vänskapskrets. Nu har han fått i huvudet att hojåkande gott kan ske på eldriven sporthoj.
Vän av ordning säger: Det går ju inte? En sporthoj på el är en sporthoj utan klös och en sporthoj utan klös är som kaffe utan koffein. Helt meningslöst.

Man har fel.
Man har väldigt fel i det resonemanget.

Men de går inte att köpa i Sverige. Det är ett dilemma.
Så då får vi väl se till att de går att köpa.
Och hur marknadsför man en sporthoj?
Jo.
Man tävlar med den.
Visar upp den.

Dessvärre kostar sånt pengar.
Shitloads med pengar.

Och det är nu den här historien börjar bli riktigt rörande.
Morris vänder sig ut till världen, till den nya världen, den där twittermailinternetvärlden.
På en timme har han fått fem microsponsorer. Fem personer har satsat varsin tusenlapp.
Inom ett dygn har trettio personer gjort detsamma. (Eller om färre satsat mer, jag har inte haft tillfälle att kolla med Morris.)

Trots den här minst sagt ärliga formuleringen:

På ren svenska:

1. Tror du på iden men vill inte ta någon större risk – låna ut 1 000 kronor till projektet.
Morris betalar personligen tillbaka 1 000 kronor justerat penningvärdet inom tre år.
Du kan som mest förlora den ränta eller vinst du hade kunna få på din tusenlapp om du investerat i något annat.

2. Om du är optimist och nästintill spelberoende, köp en ägarandel för 1 000 kronor.
Du kommer nästan garanterat att förlora pengarna. Men, du har en ägarandel i den framtida återförsäljarverksamheten. 20 % av aktiekapitalet i den framtida återförsäljarverksamheten kommer att fördelas på de som innehar ägarandelar från Morris Motorcycles Racing Team 2010.

Utlåning eller ägarandelsköp gör du genom att sätta in pengar (endast jämna tusental/andelar, tack!) på postgiro. Inbetalningsuppgifter skickas till dig efter det att du fyllt i formuläret.
Fyll i följande formulär! Och var med på årets äventyr!

http://morrismotorcycles.wufoo.com/forms/anmalan-till-morris-motorcycles-racing-team-2010/

Jag kan inte låta bli att älska en sån dåre.
Inte bara för att jag längtar efter våren
Inte bara för att jag älskar att åka hoj.
Definitivt inte för att jag har mer stålar än jag behöver.

Crowdsourcing blir inte vackrare än så här.
Jag blir rörd i mitt elaka och cyniska hjärta.
Det kostar mig en tusenlapp.
Jaja. Det är två kassar mat, inte mer…

————————

Uppdatering: Här skriver Rapidus om Morris modiga projekt.