Olika perspektiv

Jag fotograferar gärna.
Dels eftersom jag sparar mina minnen med hjälp av bilderna.
Dels eftersom jag oftast slipper hamna på bild då.

Jag har en fantastisk förmåga att blinka, gapa, blunda, se tjock ut, få blommor utväxande ur huvudet och drunkna i motljus.
Jo.
Det handlar ju också ofta om vem som då håller i kameran.
Men inte bara.

Det kom ett rop på twitter.
Chris och Jonas efterlyste modeller inför någon sorts fotoövning och jag har sett deras bilder. Många av dem är sjukt bra. Porträtten… Ja. Ska man bli fotad av någon ligger de väldigt högt upp på min lista.
Så jag sa “Jag kommer!”

Mot alla instinkter.

Lilla Essingen är med, ivägen, ser och härmar. Bilden är tagen av Bernt Seipl

Om man blir fotograferad av en HOP fotografer.
Om man blir instruerad att stå si och så, lyft handen, vrid på huvudet, kan du kanske..?
Om man ser att andra människor i folkvimlet förvånat tittar upp, och försöker känna igen en, för visst måste det vara någon sorts kändis, det där..?

Då händer något märkligt.

Jag kom in i något sorts “workmode”.
Jag har en uppgift. Ett jobb. Och då levererar jag. Alltid. Så jag ler, vrider på huvudet, lyssnar och lär.
Mycket surrealistiskt att mitt i det helt normala i att ha Lilla Essingen snurrandes kring benen, ljuden från folkvimmel och trafik, samtidigt vara omgiven av en hel hop alldeles riktiga fotografer.
Men ändå.
Vi har roligt tillsammans, jag och mitt entourage. (Sa jag “surrealistiskt”?)

Sedan börjar det dyka upp mail med bilder.
Roliga bilder.
Fina bilder.
Snygga bilder och några rent fantastiska bilder.

Men de här två, de berättar allt som behöver sägas om den här dagen.

Bilden är tagen av Bengt Bäverman. Klicka absolut på den.

 

 

 

Bilden tagen av Chris Wesslén. Klicka absolut på den.

 

 

 

Chris och Jonas finns här och här

Bengt Bäverman och Bernt Seipl saknar tyvärr flickr eller egen hemsida att länka till.

Att dö litegrann

Att sträcka sig, att försöka lite extra, att utmana sig själv, sina drömmar och sina belackare.

Idag har många människor varit modiga. Nästan lika många har blivit besvikna, men några har blivit lönade. Kanske börjar ett nytt liv för någon, kanske blir just den här dagen den där dagen man aldrig någonsin glömmer.

…och för andra är det en vanlig dag på jobbet. Man sopar ihop skräpet, åker vidare och ställer upp kravallstaket i en ny stad.

Där nya människor fyllda av drömmar om en annan framtid väntar, utmanar drömmen och riskerar att den spricker, naggas i kanten eller … uppfylls.

En vän i nöden.

I en tidigare utmaning uppmanas jag skriva om min bästa vän.

Jag kan inte.

Det är omöjligt.
Omöjligt att säga att Jeez är viktigare än Fröken Moe, Carina viktigare än Joey, och på många sätt så är barnets far också en kandidat. Nej. Och min syster. Kära systeryster. Och… och…
Det där är omöjligt, och det är sannerligen något att vara tacksam över.
Oändligt tacksam.
Att ha så många riktigt nära vänner att de inte går att rangordna.

Äpplet och päronen

Om man skulle ha bett mig berätta om mina föräldrar för tio år sedan hade man fått en helt annan bild än man får nu. Likaså om man gick tjugo år tillbaks. Det säger mer om mig och mina ögon, än dem.

En tröst i det hela är väl att det är en normal form av utveckling, och att det finns en enorm kraft i förlåtelse och förståelse, och att relationer KAN bli bättre och inte bara sämre och sämre för att tillslut upphöra.

Idag, när jag och Lilla Essingen åker till “Mojmoj” och hennes man känns det naturligt och bra, och jag är själaglad över att min pappa och hans fru flyttat ner hit från västerbotten, nu är de bara ett par timmar bort, vi kan träffas när vi vill, inte bara någon gång per år. Idag, när jag ser dem, mamma och pappa, kan jag faktiskt inte alls förstå att de valde varandra, att de levde tillsammans och säkert under en tid var lyckliga tillsammans. Olja och Vatten. Svårt att blanda.

Som barn uppfattade jag mig själv som Pappas Flicka mycket mer än Mammas Flicka, och så blev det också när de skildes. Jag och min bror bodde kvar hos pappa och det var mamma och pappa som bestämde att så skulle vara och att inget hattande och flyttande skulle ske, och det fanns säkert mycket logik och klokskap i det beslutet, men det ledde också till att vi två helt klart tog ställning för pappa mot mamma. Barn är alltid alltid lojala och skilsmässor är fullt av sanningar och lögner, missuppfattningar, goda intentioner och sårade känslor och att hålla en god kurs bland såna grynnor och skär är svårt. Nej. I ärlighetens namn är det omöjligt. I synnerhet för barn.

Så växte jag upp. Flyttade hemifrån. Gifte mig, skilde mig, älskade och lämnade, älskade och blev lämnad. Jag blev sjuk och sedan frisk. Det föddes ett barn. Livet förändrades, gång på gång, sammanbrott, uppbrott. Goda stunder, svåra stunder.

Sår läker sakta. Sakta läker de och idag har jag två föräldrar igen, vilket jag saknade under många år. Jag är glad, mycket glad över det.

My first Love

My first love?Jag har inte sett någon av Elvis filmen i vuxen ålder, alltså vet jag inte i vilken film det är han dyker från någon hög klippa, men som barn såg jag det och blev våldsamt imponerad. Och på ett barns sätt förälskad.

Det kan ha varit första gången.

Kanske var det just Elvis Presley som var min första kärlek.

Det är inte illa pinkat, synd bara att kärleken inte var besvarad.

Om man räknar på ett annat sätt så var min bror min första kärlek. För så är det. Får man en lillebror förklarar man för sina föräldrar att man ska gifta sig med sin bror när man blir stor. Föräldrarna försöker förklara att man nog kommer att ändra sig så småningom, men då lovar man högt och vilt att de kommer få se, åh, så fel de har, för en bror är den mest underbara bror som finns.

Nej.

Vi är inte gifta idag.

Martin. Han hette nog Martin, min första kärlek. Nu pratar vi nog om den mer vanliga verkligheten. Den första riktiga pojkvännen. Där, i tonåren. Han var viktig och jag tänker med tacksamhet på de dryga två år vi var tillsammans. Vi undersökte vad “kärlek” innebar, i ömsesidig nyfikenhet, ömsinthet och lycka. Sen var vi helt överens om att det var dags att gå vidare, och firade det beslutet och tackade varandra. Märkligt och fantastiskt, så klokt trots att vi var så unga.

Sedan dess har jag gift mig, skilt mig, levt som sambo och särbo. Jag har varit förälskad och jag har upplevt lyckan att verkligen verkligen älska en man. Två män.  Jag har varit mycket mycket lyckligt och jag har gjort mig illa och låtit mig göras illa. Jag har varit modig och det finns stunder när jag tycker att jag inte lönats för mitt mod.

Det finns andra stunder när jag förtvivlar över att jag inte förmår uppskatta det jag får.

Men jag försöker älska.

På nya sätt hela tiden, jag försöker hitta nya sätt att älska för det gör det möjligt att se och ta emot utan att jämföra, gör det lättare att ta emot och vara tacksam. I alla fall i teorin. Jag övar.

Jag övar.

Så hur var det nu.

Vem var min första kärlek?

Hon den onormala.

Det är jag, det.
Gigjoe vägrar inse det, han skickar youtubelänk på youtubelänk:”Men det här, du bara MÅSTE lyssna, det är helt fantastiskt” och jag orkar bara inte.
Jag bryr mig inte, jag är inte intresserad, det får vara så bra det vill, låt mig va!

Irriterat skruvar jag på radion i köket på Orris, skruvar bort melodiradion, skruvar fram mitt kära P1.
Sån är jag.
Jag lyssnar på P1.
På spanarna, på naturmorgon, på tendens och på Stil, Konflikt, Människor&Tro och Odla med P1. Alltihop, rakt av.
Hur blev det så här, jag som var så kroniskt beroende av musik en gång i världen??

Jag vet inte. Men jag vet när allt förändrades.
Jag stängde av…eller förlorade förmågan att ta till mig..ny musik när jag var sjuk, och musik blev oväsentligt, ointressant och i värsta fall påträngande.

Så nu, när nu Mymlan ber mig att lista tolv låtar som är viktiga för mig så …

Allvarligt.

Jag har inte tolv låtar som är viktiga.
Mitt problem är inte att välja ut tolv låtar, utan att komma på tolv låtar som jag tycker om.

Den skivsamling jag har ger ju ledtrådar – men det var väldigt länge sedan jag köpte en skiva sist. Jag tror att det är ca två år sedan, och då var det en klassisk skiva, en inspelning av Pergolesis Stabat Mater.
Nu är skivorna i hyllorna dammiga. Det är väldigt länge sedan jag tog fram en skiva och lade i cdläsaren.

Datorn då, frågar ni? Jovisst har jag en hel del musik i datorn. Men jag lyssnar sällan på musik så, min bärbara lilla härk har så sopiga högtalare och …”bad sound kills good music” som det heter. Datorn är lager för mp3spelaren.
Jo.
För en sån har jag.
En sån som inte är en Ipod. Ipod saknar nämligen radio… Nej, jag har en iRiver, den rymmer 6GB och en tredjedel av det, ungefär är musik. Resten är inlästa böcker.
När jag bytte musik i den?
Åh, ska man göra det?
Jag har Pergolesis Stabat Mater, jag har en hel del Bach, Mozart, framförallt körverk, juloratorier och diverse Requier
Jag gillar Benjamin Britten.

Se häner det att jag lyssnar på Lady Day, Billie. Hon lenar de där dagarna när jag faktiskt inte står ut med mig själv.

Resten..Ja, jag har ju jämt någon bok jag håller på med, då har jag inte tid med musiken. Och så måste jag ju lyssna på P1 också. (Himla knogigt att hinna med!)

Men jag kan lista EN låt. Helt enkelt den viktigaste.

Den dagen jag är död, och ska i jorden så vill jag att man under begravningen spelar Gröna Små Äpplen.

Nej.
Jag hittar ingen inspelning med Monica Z på youtube och spotify har jag … inte koll på. Alls.
(fast ibland är jag lite lite nyfiken på spotify, någon gång när jag har en dator med vettiga högtalare kanske… eller… jaja…)

…sånt man skriver i brist på bättre…

Jag läser hos Mymlan och skrattar lite.
Så…here are the results from the mcsarcne jury.

1. När gick du upp idag?

Eh… Ja, med tanke på när jag skriver det här så… Nej, jag ska gå och lägga mig igen, alldeles strax. Väckarklockan är dock ställd ovanligt tidigt. Jag har nämligen ett rent heligt uppdrag.
Mer om det i en blogg nära dig. Senare..!

2. Diamanter eller pärlor?

Jatack. Helst diamanter. Jag är förtjust i färgade stenar också. Smaragder till exempel.
Hojta bara, så skickar jag min adress.

3. Senaste filmen du såg på bio?

Ja, du. Det är faktiskt ganska så länge sedan jag var på bio, så jag måste erkänna att jag inte minns..!

4. Favoritteveprogram?
Nyheter. Gärna Rapport.
Cityakuten – men på dvdbox, jag står bara inte ut med reklamavbrotten.
Vita huset – saknad, så bra!
Dokument utifrån/inifrån

Vad mer? Nä. Inte så mycket. Jag chockade en säljare från comhem härom dagen med att säga:”Nej. Det händer ofta att jag inte har tv:n på alls på en hel dag.”
Han, djupt misstrogen:”Men jag hör den ju i bakgrunden?”.

“Kära vän. Det är en radio. Kanalen heter P1 och is the shit

5. Vad åt du till frukost?
Ju mer desto bättre.
Min talang på frukostätarfronten är vida beryktad.
Men nej, inte riktigt än.
Men om några timmar får jag en hallon/banan/mango-smoothie och två mackor med leverpastej.
Eller kanske lite kornmjölsgröt?

6. Vad är ditt andra namn?
Lillemor

7. Din favoritmat?

Ja.
Jag tycker om mat.
Det mesta.
Riktig mat.
Jag hör till dem som väljer kravodlat om jag kan, och jag undviker e-nummer så gott jag kan.
8. Vilken mat gillar du inte?
Tonfisk på burk, och skit som utger sig för att vara mat men som inte är det.
9. Favoritchips?
Nej. Jag är inte speciellt förtjust i chips.

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Nej. Jag har ingen favoritskiva. Jag har en mp3-spelare. I den har jag musik och böcker. Oftast lyssnar jag på det senare.
Jag gillar prat.

11. Vilken bil kör du?

Ibland Fröken Underbars lilla röda bil. Oftast ingen alls. Någon gång, när jag blir rik, kanske jag har en egen bil igen.
Det händer att jag saknar det, men förvånansvärt sällan.

12. Favoritmacka?

Gott mörkt bröd, leverpastej, eller stark ost med rosenmarmelad.

13. Mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?

Vad du gör, så ljug inte för mig.
Det har jag oerhört svårt att förlåta.

14. Vilka är dina favoritkläder?

Jeans, figurskurna skjortor.

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Jatack. Och var spelar ingen större roll, bara jag får vara där på riktigt. Handla mat på en marknad, slippa inkastare till turistanpassade charterrestauranger. Bo bland verkliga människor.
16. Favoritklädmärke?
Nej.

17. Försvann?

“Den här frågan förstår jag faktiskt inte. Nån som kan tolka åt mig?”
Jag är lika frågande, jag, Mymlan..

18. Favorittid på dagen?
Det är skönt att ligga kvar i sängen, den där stunden innan man går upp, särskilt om det är tidigt på morgonen.
Jag tycker om lördagmornar, då är det så bra program på P1.

19. Var är du född?
Allmänna BB, Stockholm.

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Konståkning, Isdans.

21. Coca Cola eller Pepsi?
Huvva, nejtack! Jag är inte speciellt förtjust i läsk överhuvudtaget. Fast Päronsoda gillar jag!

22. Fotboll eller ishockey?
Nä, det går bra ändå, tack. Lite OS eller VM kanske. Om Sverige är med.

23. Är du en morronmänniska eller nattuggla?

“Morronmänniska”? En sån som morrar mycket?

24. Pedikyr eller manikyr?

Jo, det skulle vara nice att testa…!

25. Några spännande nyheter att berätta för oss?

Nu? Nä.

26. Vad ville du bli när du var liten?

Stor. Jag hade bråttom.

27. Bästa barndomsminnet?

Omöjligt att svara på… Att vara barn på Orris var bra. Jag hoppas jag kan ge Lilla Essingen lika bra upplevelser. Vi ska meta, bara han blir lite större först.

28. Varit i Afrika?
Tyvärr inte.

29. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Jisses så dumt! Nej!

30. Varit med om en bilolycka?
Pepparpeppar, nej!
Men jag har varit väldigt nära att krocka med en älg en gång…

31. Favoritdag i veckan?
Nej, jaghar ingen speciell favoritdag.

32. Favoritrestaurant?
Inte McDonalds i alla fall!

…men skulle någon säga:”Ska du hänga med till F12? Jag bjuder!” så skulle jag nog nappa. Rakt av! Jag gillar Lyx 🙂

33. Favoritblommor?
Doftande blommor. Liljor. Rosor.
Knirpiga tulpaner.
Orkidéer.

34. Är du kär?
Nej.

35. Favorit-snabbmatsrestaurant?
Max eller Burger king.

36. Äger du en cykel?
Ja. En blå.

37. Vem fick du senaste mailet från?
Wordpress, en pingback!
Annars, Mamma!

38. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?

Nej, det skulle jag inte. Jag undviker krediter.

39. Läggdags?

Jag är relativt kvällstrött, så jag lägger mig gärna ganska tidigt. Särskilt sedan Lilla Essingen landade i tillvaron.

40. Senaste personen du delade en middag med?

Lilla Essingens pappa.

41. Vad lyssnar du till just nu?
Det är helt tyst här.

42. Favoritfärg?

Lila!
43. Hur många tatueringar har du?
En.

44. Vad jobbar du med?
Jag är föräldraledig.

45. Favoritträning?

Body Pump och poweryoga körde jag när jag gick på gym regelbundet, nu blir det mest barnvagnspromenader.

46. Har du några djur?
En kattfröken

47. Vad önskar du dig?

Jag är så oerhört välsignad, jag har så mycket. Ett hem, vänner, familj. Lilla Essingen. Vi är friska
Vad mer kan man rimligen önska sig??
Möjligtvis lite fler slantar kvar på lönekontot när räkningarna är betalda.

48. Ringsignal på mobilen?
Korpkrax!

Pust!

Sju, dårå…

Sju sanningar.
Ja. Alla har redan svarat på dem, så jag tänker inte ens försöka länka vidare. Sorry, folks.

Jag tänker faktiskt knappt ens svara på utmaningen från Drottningen.

Det behövs nämligen inte.

Jag kan klippa och klistra istället…!

Så märkligt, för nog är vi ganska olika, jag och drottningen, men ändå passar sex av hennes sanningar in absolut klockrent på mig.

De som ids kan ju gissa vilken av dem som INTE är självklar!