Om vi alla tar våra hårfönar, varmluftspistoler, svetsaggregat och bazookas…?
Vore det inte skönt om det vände nu.
Vore det inte skönt med lite takdropp och kaffekoppmotsoligvägg?
Vore det inte skönt att slippa storstövlarna?
Förvånat går jag ner i källaren och gräver fram mina gamla, från åren i Jokkmokk sprungna, näbbstövlar.
Desperate measures, desperate means.
Helt plötsligt kom vintern till huvudstaden, snösväng har vi slutat med här i södern, så då är det bra att ha ett par rejäla stövlar med höga skaft.
Några dagar går.
Barnet pekar lyckligt när traktorn utanför köksfönstret backar, plogar, backar igen. Den orangea saftblandaren lyser upp väggarna runt gården.
Det börjar att åter ta sig fram utan att bära barnvagn, jag promenerar fram och tillbaks till Mormor, där lämnar jag barnet när jag jobbar och dagis är stängt.
Mörka kvällar, kalla mornar, nyårsdagens morgon promenerar vi eftersom bussen inte börjat gå än..!
Och barnet ligger nedbäddad i MosterSysterYsters gamla barnvagn. Varm som en liten hamburgare i overall och åkpåse.
Och snöflingorna faller.
Så här ska det vara i december, januari. Våren längtar jag efter, men inte riktigt än
Världen är vacker.
(Bild: 2 januari)
Vägen till min hemliga värld, den gömda trädgården där allt kan hända…
…eller helt enkelt ett slånbärssnår, mitt i värsta hooden, där jag bor…
Välj sanning själv…!
.
Av en märklig slump ramlar två besök in från mitt kära gamla Norrbotten under samma vecka. Först Pojken tidigare i veckan och nu min käre Flirt. Där sitter vi då, jag för dagen i en svart klockad linneklänning från KUS och helt strumpfria ben, i eftermiddagssolen på Medborgarplatsen, med vin och öl och planer på mat och en hel del att prata om.
I kärlek var vi en gång, en viss sorts kärlek, kanske ska man inte vara så noga med etiketter och namn på vad som är och var men jag tycker fortfarande mycket om denne man, även om det som var var något helt annat än det som nu är. Å andra sidan är det som är vackert och gott på många nya sätt.
Några roliga dygn får vi tillsammans, bland annat övertygar jag honom om det nödvändiga i att köpa en jacka för tusen spänn innan jag kramar om honom där vid flygbussarna på Cityterminalen. (Rysligt snygg, framhäver norra europas vackraste pempa!)
Märkligt nog pratar vi mer med varandra om det där som är skört och om sånt som gör oss människor försiktiga och förälskade och rädda och berörda på andra sätt nu, än då. Man kan undra hur det kommer sig…?
Och ja, i det parti Tantrix vi hinner spela vinner han. Matchen är hård, men jag fick vackert inse mig slagen.
Jaja.
Det gör inget.
Nästa gång, då…!
.
Jag kan inte låta bli att stanna upp, förtjust, inför synen av havet av violer.
Äntligen är det vår, jag njuter hejdlöst av det här första gröna och jag förtvivlar över min akuta kamerabrist – i vintras rasade min gamle vän, en ny är på ingång, kommer om ca två veckor. Då är jag än lyckligare – men åtskilliga tusenlappar fattigare.
En mobiltelefonkamera är helt enkelt inte ett alternativ i längden.
.