hålen i tidsväven.

 

Kornmjölsgröt - vår favorit

Lilla Essingen säger till på skarpen. 

Men mamma, jag vill ha fjukåss nu! Ja e hungji!

Så vi går ut i köket, jag tar fram en kastrull, sätter på plattan, häller upp (ca) en halvliter vatten,  släpper i en nypa salt och ställer fram burken med kornmjöl. Väntar tills vattnet nästan kokar. Rör – inte vispar! – försiktigt i lite mjöl åt gången, klumpar i gröten gör ingen glad.

Jag gillar den här sortens gröt. Det är faktiskt min favorit. Självklart smakar den barndom. Doften av köket hemma hos farmor och farfar i Lycksele.

Jag häller upp gröten i två tallrikar. Den måste få ligga där och “stillna” några minuter innan man häller på mjölken, men sen flyter den som en liten gröt-ö i mjölken, vi pimpar med lingonsylt och jag berättar för Lilla Essingen om min farmor och om hur hon gjorde precis samma sorts gröt till mig när jag var liten som han får nu.

Sen tittar vi lite på Bolibompa ihop.

 

Re-entering reality

Innan gryningen gick jag ner till havet, jag tog kameran med mig, för mörkret lättar snabbt i tropikerna och visst är horisonten redan röd.
Jag går på stranden, den helt sjukt finkorniga sanden mellan tårna.
Jag är helt ensam. En tre kilometer lång strand för mig själv. Inte en själ. Men väldigt konstigt är det inte. Klockan är inte sex än och inte ens joggarna har fått fart.

Det är ebb och stranden är bred. Jag går precis i vattenbrynet, ser ett och annat musselskal, och jag ser månen spegla sig i vattnet.

Det är sista dagen och det är något alltigenom dåligt.
Jag vill inte hem.
VILL INTE.

Min kropp älskar värmen, älskar luftfuktigheten. Lugnet och friden. Det är länge sedan jag sov så gott som jag gjort de här två veckorna, och det trots en fullständigt hopplöst hård säng.

Och nu ska vi hem. Hem till Nejjävlavember, till vardag och arbete. Bekymmer och beslut. Somligt måste konfronteras, redas ut. Annat måste påbörjas, genomföras och avslutas.

Jag känner igen den här känslan.
Det är inte första gången jag velat missa ett plan.

Men jag är vuxen.
Jag vet att jag måste.

Men jag gör det under yttersta protest.

Jag åker hem med saltvattenfläckiga ben, iförd bikini och strandklänning.
Jag åker hem, bildligt talat, släpad i hårflätan, med en orkidé instucken i bandet kring solhatten.

Mitt älskade liv.

Dagen börjar för tidigt. Alldeles för tidigt, men helt enligt planen.
Fem.
Jag är onödigt trött, kvällen blev lite senare än tänkt, men jag släpar mig upp och ja, morgonen är god, jag får en stund i lugn och ro innan Lilla Essingen vaknar. Jag hinner plocka fram frukost, duscha och klä mig.
Vi äter havregrynsgröt, han är trött men hungrig, efter lite starthjälp äter han glatt.

Klockan blir halv sju, jag tar honom i famnen och vi går till dagis.
Det regnar.
Det regnar MASSOR och jag sveper om honom min sjal och småspringer. Han studsar i min famn och skrattar, som om han sa: Mamma, vad håller du PÅ med?!
Han är lite ledsen på dagis när jag ska gå, men inte mycket.
Jag kommer ihåg att lämna VAB-lappen för påskrift.
Sen småspringer jag ner till busshållplatsen, åker, missar en tunnelbana vid Gullmarsplan med en morrhår men kommer fram i tid i alla fall.
Är tröttröttrött, men kan tjuvvila lite på soffan innan min brukare vaknar till.

Hittar Lilla Essingens skor i min handväska. Där skulle de ju absolut inte vara. Tur att han har stövlarna på dagis…
Blir lite sen från jobbet, och är inte på dagis förrän halv fem. Får med mig en blå body inknuten i plastpåse.
Väl hemma värmer vi mat från kylskåpet, färdiga lådor. Jag får hjälp – hrm – att sätta igång diskmaskinen.
Dagens nya lek är att stå bakom mig när jag sitter på golvet och dra hårsnodden ur mitt hår. Sen ska jag sätta tillbaks den igen, så man kan dra ut den. Jag tjuvkramas lite när jag får chansen. Det är något med den där huden, värmen och doften.
Jag slår en tå i en kloss och svär högt.
Byter en blöja, byter en till.
Vällingskak och pyamaskram.

Tekopp och Idol.

Sen kommer jag antagligen göra kväll.

Sån blev min dag.
Så kommer min morgondag antagligen se ut.
Likadan blir förhoppningsvis dagen där efter.

Och vet ni.
Det är helt ok.
Somliga stunder älskar jag.

Min dag. Din dag?

Mymlan bjuder på en liten nyhetsrunda idag och avslutar med frågan: “Vad ska ni göra idag?”

Ja, det undrar jag med! Berätta om vad just du ska göra idag, eller, allteftersom dagen går; vad du har gjort idag!

Särskilt nyfiken är jag på Carina, Drottningen, DeepEdition,och Abbepappan

Ja, min dag då, nu när klockan är halv elva på förmiddagen.

Planen var att vi skulle vara på öppen förskola i förmiddags, men det struntade vi i. Låt oss bara konstatera att vi inte var där klockan nio. (Nio är så tidigt ibland!)
Däremot jäser bröddegen precis som den ska.

Här om veckan köpte jag till slut en digital hushållsvåg och med det vågade jag mig på att starta min första surdeg. Igår bakade jag de första bröden och de blev farligt goda!
Så goda att jag och barnafadern glatt käkade upp nästan en hel limpa till varsin kopp kaffe. Hoppla!
Den andra gav jag bort till BonusMorfar, som tackförhjälpen för installerad diskmaskin.

Så brödlös är jag.
Inte rådlös dock: Nu vet jag ju hur man gör, så ja, en ny deg står och jäser.

Halv två ska jag ta Lilla Essingen i famnen och gå till RosMarie på BVC och lyssna på lite chockad gråt. Vaccinationsdags. Lite mätåväg också, säkert, när vi ändå är i farten.

Jag ska också fortsätta jakten på de försvunna elljusstakarna. Ner i källaren. Jag trodde nog att jag visste…men…

SKULLE jag också hinna byta gardiner till något lite juligt i vardagsrummet blir jag nöjd med mig själv.

Alltså, för mig bör dagen bli en ganska lugn hemmadag.
Skönt.
Jag tycker om dem, de är mysiga: Snart – tiden går ju så fort! – är jag tillbaks till arbetslivet igen, men då med dagishämtning som stressmoment.
Så jag njuter av de här dagarna; att ha tid att leka tillsammans, baka, fixa här hemma, ta en kopp kaffe och surfa lite.

Så! Berätta nu om den här dagen, vad som gick bra och vad som gick snett, vad det blev för lunch eller om…!


Update
Bröden blev kanonsnygga. Jag har inte smakat än men ikväll, då…! Check!
Adventsljusstakarna är fortfarande på rymmen. Det är inte bra att flytta. Jakten går vidare. Men var sjutton ska jag leta nu??
Nya gardiner har jag fått upp i vardagsrummet.Check!

Essingen har fått sina vaccinationssprutor. Det tog knäcken på honom: han har sovit i nästan enåenhalvtimme. Han som helst inte sover ALLS. Han somnade i bärsjalen i samma ögonblick som vi gick ut från BVC-RosMaries rum…
Vi fick också tid för halvårskontroll hos barnläkaren. Då kollar man att ett barn t.ex. vänder sig själv, kan flytta en leksak mellan händerna, och förstår att den tar vägen någonstans när man tappar den: “var tog den vägen” – barnet följer tappesaken med blicken.
Vi gjorde undan det idag, det var lika bra det, tyckte Essingen. Check!

Solfrossa.

Det är ca 24 grader på min balkong nu, dammen porlar stilla och barnskocken nere på gården har glesnat ut betänkligt. Solen har gått ner bakom hustaket mitt emot och svalkan är skön, efter eftermiddagens gassande.

Märkligt nog – och det här förvånar mig lika mycket varje gång det händer – fryser jag.

Det är som att jag blixtsnabbt vänjer mig vid övertrettiogass, jag dricker massor och njuter av värmen, av solen och när den försvinner och lämnar mer normala tempraturer efter sig fryser jag.

Jag har burit ut datorn och sitter här och dricker te.

Trött är jag, efter ett nattskift där jag fick jobba ordentligt för den där usla lönen vi har, och mindre smart var min planering i det att jag bokat tvättstuga till tio.

Men tvättkris rådde, då tvättar man, även om ögonen står i kors.
Det är kul att ha något att kränga på kroppen.

Men nu orkar jag inte mer.
Nu, när svalorna jagar mellan husen, gör jag kväll.