Vatten, vatten, bara vanligt vatten…

Halvstressad kryssade jag in på SevenEleven på Götgatan. Jag var sen, jag var hungrig och hade ungefär ingentidalls på mig att hitta något att äta som helst inte var allt för vansinnigt onyttigt. Till det en sjukt dyr flaska vatten. Gärna något med lite citron i, kanske.

Hela väggen i butiken är en enda radda av kylskåp med glasdörrar, med olika varianter av vatten. Olika märken hör ihop med olika paketerbjudanden och självklart får jag inte ihop det där, där i adrenalinbubblet.

Jösses, finns det så här många sorters flaskvatten?! Är folk inte kloka??
Sjutton spänn för en halvliter, och det är tillräckligt acceptabelt för att det ska finnas efterfrågan på ett sånt här utbud? Hur många smaker som helst, med eller utan kolsyra, svenskt eller importerat från Norge, Frankrike eller gudvetvarifrån. Allvarligt?? Lastar vi vatten och kör i långtradare från Norge? Varför inte från Tibet när vi ändå är igång??

Halvt desperat sliter jag åt mig en flaska, den visar sig vara smaksatt med någon sorts syntetisk fruktsmak som får mig att grimasera och svära. Huvva.

Någon dag senare fräser jag igen. Då står jag på apoteket, och där säljer man numer även vitaminberikat vatten, för det facila priset av 35 spänn för en halvliter. (Eller minns jag priset krokigt nu?)
Men människor! Drick vatten, ät mat, ta ett äpple mellan varven, varför krångla till det?!?

Jag dricker vatten. Vatten till maten, det är – näst vin – min favoritdryck. Vanligt vatten, gärna lite lätt kolsyrat, och kanske med en citronskiva i.
Ganska fort tjänar man in vad en sodastream kostar, förutom kånkandet och miljövansinnet.

…om man nu inte har samma tur som jag, som hittade den coolaste sorten i en julklapp 🙂

Klicka på bilderna! Överraskning!

Glöm inte att hjälpa mig hitta igen vett och sans 🙂