Mitt älskade liv.

Dagen börjar för tidigt. Alldeles för tidigt, men helt enligt planen.
Fem.
Jag är onödigt trött, kvällen blev lite senare än tänkt, men jag släpar mig upp och ja, morgonen är god, jag får en stund i lugn och ro innan Lilla Essingen vaknar. Jag hinner plocka fram frukost, duscha och klä mig.
Vi äter havregrynsgröt, han är trött men hungrig, efter lite starthjälp äter han glatt.

Klockan blir halv sju, jag tar honom i famnen och vi går till dagis.
Det regnar.
Det regnar MASSOR och jag sveper om honom min sjal och småspringer. Han studsar i min famn och skrattar, som om han sa: Mamma, vad håller du PÅ med?!
Han är lite ledsen på dagis när jag ska gå, men inte mycket.
Jag kommer ihåg att lämna VAB-lappen för påskrift.
Sen småspringer jag ner till busshållplatsen, åker, missar en tunnelbana vid Gullmarsplan med en morrhår men kommer fram i tid i alla fall.
Är tröttröttrött, men kan tjuvvila lite på soffan innan min brukare vaknar till.

Hittar Lilla Essingens skor i min handväska. Där skulle de ju absolut inte vara. Tur att han har stövlarna på dagis…
Blir lite sen från jobbet, och är inte på dagis förrän halv fem. Får med mig en blå body inknuten i plastpåse.
Väl hemma värmer vi mat från kylskåpet, färdiga lådor. Jag får hjälp – hrm – att sätta igång diskmaskinen.
Dagens nya lek är att stå bakom mig när jag sitter på golvet och dra hårsnodden ur mitt hår. Sen ska jag sätta tillbaks den igen, så man kan dra ut den. Jag tjuvkramas lite när jag får chansen. Det är något med den där huden, värmen och doften.
Jag slår en tå i en kloss och svär högt.
Byter en blöja, byter en till.
Vällingskak och pyamaskram.

Tekopp och Idol.

Sen kommer jag antagligen göra kväll.

Sån blev min dag.
Så kommer min morgondag antagligen se ut.
Likadan blir förhoppningsvis dagen där efter.

Och vet ni.
Det är helt ok.
Somliga stunder älskar jag.